Det är dags att berätta när jag testade den omtalade hajpen. Chiapudding - och om det är värt besväret. 

Det var nog ca 2 år sedan det började pratas om chiafrön. Det var "det nya". Alla, eller åtminstone de som anser sig vara nyttiga, skulle äta det en eller flera gånger per dag. 

Incitamentet för att man ska äta detta var också att dessa är mättande och ersätter mackorna man gärna äter kvällen. Men de där mackorna är ju så goda - kan chiapudding verkligen ersätta dessa? 

Ok, vi testar. Jag tog lite mjölk i ett glas. Rörde ned ett par matskedar chia och lät det stå i ca tre timmar i kylen. Fröna suger upp mjölken motsvarande 12 gånger sin egen vikt så det blir ganska mustigt. Utseendemässigt blev det inte så väldigt tilltalande. Lite som kletiga fågelfrön. Det låter inte så gott - och det var det inte heller. Det var inte äckligt, men heller inget man ser fram emot eller ens kan motivera sig att äta en längre period. 

De där äggmackorna med Svennes kaviar är något man verkligen längtar efter. Och när ungarna väl somnat och man vet att man får en stund ensam med två smaskiga sådana, och lite te, mår man väldigt bra. Men man ska inte ge upp! Det saknades lite sötma i puddingen. Att hälla i socker förstör ju lite av grejen när man nu ska vara så nyttig så jag var tvungen att leta upp något annat. Honung. DET är ju nyttigt! En klick honung och vi var faktiskt hemma. Det gick att äta hela portionen utan kväljningar och smaken var helt ok. Men jag skulle ljuga om jag sa att detta ersätter mina äggmackor. Det blir inga fler chiafrön för min del i alla fall. 

Min korrekturläsare blev inte så glad på mig när jag skrev detta. Hon är nämligen ett stort fan av chiapudding och sa att man kan använda olika sorters mjölk. Cashewmjölk t ex. Men jag lämnar detta så någon att annan med mer uthållighet och nyttighetsvilja får prova sig fram istället.

Publicerad 2016-01-20 av Zacharias Bonnevier